Minnen / I:270 (1906) Author: Louis Gerard De Geer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptager ärligt menade framställningar, för att jag skulle
tvekat att yttra mig med den fullständiga öppenhet, som
en rådgifvare är skyldig sin konung.

Underdånigst

Louis De Geer.

        Stockholm den 16 maj 1864.»

Det var en vacker sida hos Karl XV, att han tyckte
om, att man sade honom sin mening rent ut utan alla
förblommerade talesätt. Så äfven nu. Han svarade mig, att
det förtroende jag visat för honom, gladde honom. Det
hvilande representationsförslaget vore ett hinder för en
ministärförändring, och för närvarande vore ingen anledning
att göra en sådan. Det vore tids nog att tänka därpå, om
vi icke framdeles kommo öfverens.

Det förundrade mig många gånger, att han alltid kunde
vara vänlig emot mig, ehuru vi så föga sympatiserade och
minst i politiska ämnen, däri det var min lott att motsätta
mig hans käraste önskningar. En gång, då vi grälat mer
än vanligt och jag vid bortgåendet trodde mig fallit i
fullkomlig onåd, skickade han mig dagen därpå sitt porträtt,
och vid åtskilliga tillfällen visade han mig små vänligheter,
såsom då han sade, att jag behöfde ett glas godt portvin,
när jag tappade en votering, och därför sände mig några
buteljer af utmärktaste slag. Flera gånger lofvade han
också, att han skulle måla en tafla åt mig, men det blef
aldrig af.

För rådgifvarne var han en högst angenäm kung i alla
regeringsärenden med undantag för de ministeriella och i
militära befordringsfrågor. I de sistnämnda hade han ofta
nog favoriter, som borde hastigt komma fram, och för att
lämna rum åt dem fingo andra stundom hvad Gripenstedt
kallade »gå upp som förladdning». Sällan blef kung Karl
så ond på mig. som då jag en gång reserverade mig till
statsrådsprotokollet emot en ung adjutants utnämning till
öfverstelöjtnant vid ett indelt regemente. Den saken
förklarade han sig och krigsministern förstå bättre än jag,
med all aktning för mina åsikter i juridiska ämnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>