Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emellan riksdagarna 1873 och 1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta sade, att om han endast kunnat förmå Järta att
utgifva en enda skrift, skulle han föreslagit hans
inväljande i svenska akademien; och hans konversation
var lika kvick som hans omdömen träffande.
Ett tu tre ledsnade han vid stockholmslifvet och slog
sig ned i Alingsås, där han köpte ett af stadens
bättre hus och en park, som han sedan skänkte till
staden. Här uppsatte han sina konstskatter i öfre
våningen och sitt bibliotek i den nedre, där han
höll sig inkrupen såsom i ett skal under största
delen af året. Han sade sig trifvas förträffligt
och hade ingenting annat emot Alingsås, än att hans
umgängeskrets var för stor (tre personer). Men han
var därför icke alldeles afstängd från den öfriga
världen. Han satt såsom en spindel i medelpunkten
af ett korrespondensnät, hvars trådar sträckte sig
åt alla håll, så att få voro bättre underrättade
än han om allt hvad som tilldrog sig när och
fjärran. Manderström skref till honom många år minst
en gång i veckan, Beskow, Adelsvärd, minister i Paris,
hans bror August, minister i Wien och sedan i
Berlin, Karl Wachtmeister i London och Köpenhamn
och hans kusin Hochschild voro hans ordinarie
korrespondenter. Dessutom strömmade till honom bref
från många ungdoms-, affärs- och hofrättsvänner. På
hans äldre dagar, då korrespondensen med mig började,
minskade likväl något den öfriga frekvensen.
Nästan hvarje år drack han brunn i Karlsbad och
badade i Marstrand. Där var han åter den forne Järta,
som glad och sällskaplig deltog i alla nöjen och
var öfverallt gärna sedd. Sådan såg jag honom ock i
Göteborg, dit han ett par gånger följde mig.
Af Fredrik Järta erhöll jag icke allenast värdefulla
bidrag till minnesteckningen öfver hans fader, utan
han hjälpte mig ock att granska utkastet därtill,
när jag fick det färdigt. Äfven Södergren läste det
på min begäran och gjorde sina anmärkningar.
Då Manderström dog i augusti 1873, skref mig Järta
till, att han nästan kommit till det beslut att
förstöra alla hans bref under en förtrolig nära
tjuguårig korrespondens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
