Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Det knastrade och väste ur de rykande
piporna. Natten låg stilla och lyhörd.
Min vän berättade:
-— Det hände för många år sedan, då jag
som passagerare gjorde min första resa till
Amerika. Atlanterångaren hade lämnat
England. Vädret var härligt. I början svävade
lustjakter runt om oss, likt måsar; längre ut
blevo de allt sällsyntare... En stor, vit spansk
ångjakt mötte oss. Vi hörde musik från den.
eggande, hänsynslös, upprivande som ett starkt
och kryddat vin, äkta spansk musik. Den
väckte visioner om vita kvinnohänder som smeka
den brutale tjurfäktaren och skälva i vällust vid
åsynen av blod...
Den gled snabbt vidare och vi blevo allena.
Vilken sommardag... havet domnade, solen
domnade. Människorna ombord närmade sig
varandra, männen drogos till kvinnorna, man
talade om likgiltiga ting, munnen ljög men
ögonen talade sanning.
Det är något underligt med känslorna på en
sådan där jätteångare — det är svårt att
förklara, men man är inte densamme som då man är
i land. Maskinens väldiga armar vrida
propellern runt i rasande fart. Havet piskas till grönt
skum. Man flyger åstad i en hastighet som man
blott anar instinktivt, därför att ögat sällan har
något stillastående, stabilt föremål att kontrol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
