Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kant utpräglade inveterade tvangsneuroser kunna vara
terapeutiskt mycket svåråtkomliga.
Meningarna angående homosexualiteten är emellertid bland
psykoanalytici ganska delade. StekelJ) intar en mellanställning,
lian ser i homosexualiteten en tidig förvärvad neuros. Den
homosexuelle borttränger sin heterosexualitet, liksom den
heterosexuelle har uppoffrat sin homosexualitet. Men han
säger sig aldrig ha sett ett fali av homosexualitet, som
genom psykoanalys blivit botat. — Bliiher, en psykoanalytiskt
skolad sexologisk författare intar en extrem ståndpunkt.2) Hans
syn på frågan karakteriseras framför allt därav, att han i
homosexualiteten ser en kulturmakt. Det moderna
sexualitets-begreppet är enligt Bliiher mycket vidare än det gamla. Han
särskiljer i alloerotiken (d. v. s. den sexualitet, som är riktad
mot ett objekt i yttervärlden i motsats till barndomens
auto-erotik) tre faser: den första, den rent sociala sexualiteten,
varmed han menar den drift, som binder människa till
människa, oavsett alla speciella intressen; den andra fasen
kallar han med Malls terminologi kontrektationsfasen, där
behov av fysiskt närmande med ömhetsbetygelser förefinnes;
såsom exempel på förhållanden, där det enligt naturens ordning
stannar på detta stadium nämner han förhållandet mellan
mor och son; vid sexualitet i vanlig mening övergår
kontrektationsfasen i detumescensfasen. Han anser nu, i likhet med
så många andra författare, att den alloerotiska sexualiteten
hos alla människor är bisexuel. Vanligen stannar den
homosexuella riktningen på det sociala stadiet, men utövar icke
desto mindre sin verkan: den är säger förf., mänsklighetens
egentliga förenande band. Han uttrycker såsom sin åsikt,
därvid bl. a. citerande Weininger, att det ej är i familjen,
som vi ha att söka grundlaget till statens bildande. Kärleken
till andra könet för aldrig längre än till äktenskapet, under
det att mannens intresse för mannen frambrakt den egentliga
socialiseringen. Dessa synpunkter äro ju ingalunda Freud
med hans lära om sexualitetens sublimering till kulturella
ändamål främmande. — Bliiher markerar mycket bestämt
den konstitutionella ståndpunkten och anser den homosexuella
driften fullkomligt oanalyserbar. »Es giebt keine Pathogenese
der Inversion», säger han.3) Särskilt anser han detta gälla * 8
x) Kritik av Magnus Hirschfelds »Die Homosexuaiitat des
Mannes und des Weibes». Zentralbl. f. Psychoanalyse u.
Psycho-therapie. IV. Jalirgang. Heft 11—12.
s) »Die drei Grundformen der sexuellen Inversion. Jahrbuch
f. sexuelle Zwischenstufen, Jahrg. XIII. 1913.
8) »Znr Theurie der Inversion». Internationale Zeitschr. f.
ärztliche Psychoanalyse, II Jahrg., Heft. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
