Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
— Nå ja, återtog hon efter ett ögonblicks
tystnad, jag tror, att’ det jag helst skulle vilja lära, det
vore att känna mina likar . . .
— Era likar? . . .
— Ja, menniskorna, män och qvinnor, och inte
bara dem, som lefvat fordom, utan dem som nu
lefva, helt nära oss. Derför tycker jag mindre om
lektioner och böcker, der det blott talas om en
förfluten tid. När jag var liten, jag var tio år, tror
jag, fick jag läsa Leonidas’ historia. Vet ni, hvem
Leonidas var?
— Jag har aldrig hört detta namn.
Geneviève berättade i korthet historien om
hjelten vid Thermopyle.
— Det är vackert, sade Céline.
— Ja, det är vackert, och jag grät en hel natt,
då jag tänkte derpå, eller åtminstone trodde jag,
att det var en hel natt, ty jag grät mig nog kanske
till sömns. Men i år har jag hört en annan
berättelse, som tilldragit sig helt nära oss. Två
taktäc-kare hade glidit ner frän ett tak; båda hade lyckats
haka sig fast vid en ränna och höllo sig qvar i den.
Man hade märkt dem, hjelpen var nära, men rännan
svigtade, emedan tyngden var för stor; den kunde
blott hålla en, icke två . . . Den yngre sade till
den andre: »Du har hustru och barn, jag är ensam.
Håll dig fast.» Han släppte rännan och föll för att
krossas mot stenläggningen.
— Min Gud! snyftade Céline, hvad de äro
lyckliga, som kunna göra något sådant! . . .
— Icke sant? . . . Nå, jag hörde det berättas
. . . Man sade, att det var vackert, och sedan
talade man om annat . . . och nu är jag viss, att ingen
kommer ihåg det längre, om inte möjligen mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
