- Project Runeberg -  Geneviève /
196

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

geneviève. 196

. . . han blygdes icke för sitt arbete eller sina hårda
händer eller sin hvita blus, men han var bror till
Augustine, den förlorade flickan.

Sedan han återsett Geneviève, förföljdes han af
systerns bild, sådan han en dag mött henne,
utstyrd, fräck, motbjudande.

Han lemnade slutligen hålvägen, der den lilla
källan sjöng sin entoniga sång, och befann sig under
den bleka himmelen, der stjernorna lyste, bleka äfven
de; han gick åter öfver det stora öppna fältet, och
hans steg väckte en i säden gömd vaktel, som lät
höra sin klara, skälfvande ton. Det milda ljuset
och fogelns sång, hvilken hade sitt bo i fåran,
lugnade honom, och han återtog vägen till byn. Den
stora salen var tom och värdshuset tyst. Han var
så trött och utmattad, att han somnade tungt. I
hans drömmar sammanblandades oupphörligt det
förflutna och det närvarande. ’ Den lilla Geneviève
med sitt blåa band i håret lutade hufvudet mot
hans axel ... på samma gång som fröken de Préal
med rörd stämma yttrade: »Mitt hjerta är hos dem.»
Och mellan dessa ljufva bilder reste sig Augustines,
en vanärans uppenbarelse . . . och han ville ropa
åt Geneviève: Nalkas henne icke! . . . Men då
vaknade han, badande i svett, för att snart i sin oroliga
sömn börja en ny, oredig dröm. Då han i
dagningen ändtligen afskakade den, stod systerns bild
tydligast för hans sinne. Han tänkte på henne, utan
vrede, med smärtsamt medlidande, och äfven med
samvetsqval. Det är armodet, sade han till sig sjelf,
armodet . . . och så hade hon ingen mor, och jag
har varit sjelfvisk och har inneslutit mig i min sorg,
utan att tänka, att äfven för henne lifvet var mycket
tungt. Stackars flicka!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free