Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSSTHÖMNINGAK VII) ÅKHUNDHADETS BÖRJAN.
fattning, förmåga av iakttagelse och kombination, av slutsatsers
dragande. Men för jordklotets erövring, även den vetenskapliga, behöves
något mera, som ej kan vinnas vid forskarebordet, och den som vill
tränga fram i nya länder måste bland sina egenskaper framför allt räkna
mod och viljekraft, ofta t.o.m. hänsynslöshet, jämte förmåga att leda
och behärska människor. Den bland alla tiders män som för
geografien öppnat de största vidderna, Christoffer Columbus, skulle
knappast blivit en storman i en annan vetenskap. Visserligen blir för var
dag som går utrymmet inom geografien mindre för människor av denna
typ, men just under det 19:e århundradet har beröringen mellan dessa
båda verksamhetsområden varit starkare än någonsin, ocli de berömdaste
geograferna äro i regel om än icke alltid de, som fört forskningen framåt
på båda fälten. Humboldt är ett lysande exempel å denna regel.
Stundom i skilda banor, men ofta och helst tätt sammanflätade
med varandra ha upptäcktsforskningen och de geografiska
specialstudierna gått fram under det gångna seklet. Vi kunna därför aldrig
hålla dem helt isär, men i det följande kommer jag dock till en början
att främst sysselsätta mig med upptäcktshistorien för att därefter
lämna en överblick huvudsakligen av den rent vetenskapliga
forskningen. Under det 19:e århundradets första decennier gick utvecklingen
i det yttre ganska långsamt, och särskilt upptäckterna av nya
landområden voro icke alltför betydande, men mer i det tysta försiggick ett
stort grundläggningsarbete, därvid nya idéer på skilda områden trängde
sig fram. För att förstå denna utveckling måste vi ännu en gång gå
tillbaka till 18:de århundradets slut. Vid denna tid var själva
uppfattningen av geografien en annan än nu: geografi var närmast ett bihang
till historia och en del andra vetenskaper, något varigenom dessa lättare
kunde förstås, i verkligheten en ren nyttighetskunskap. En
politisk-statistisk landbeskrivning i anslutning till de politiska gränserna, se
där om ej det mål, som föresvävade de vetenskapsmän, som kallade
sig geografer, så dock det faktiska innehållet i deras arbeten. Büschings
för sin tid utmärkta geografiska handbok bildar här ett exempel.
Samtidigt existerade då en allmän föreställning om naturstudiernas
betydelse, särskilt med hänsyn till den från många håll, även av tidens
stora filosofer såsom Montesquieu och Herder, ofta till överdrift
framhållna inverkan av naturinflytelserna på människosläktets historia,
i och för sig ett framsteg gent emot den tid, då man i människan blott
såg naturens herre. Redan från mitten av 1700-talet framträda dock
en del försök, om än till en början svaga och famlande, att indela
jorden i områden med »naturliga gränser», och dessa strävanden fingo
nödvändigtvis i hög grad näring under decennierna kring sekelskiftet,
då Napoleonstidens väldiga krig skakade Europa, och staternas poli-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
