- Project Runeberg -  Geografisk forskning och geografiska upptäckter under nittonde århundradet /
60

(1921) Author: Otto Nordenskjöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUSTRALIEN OCH AMERIKA.

en av sina främsta insatser i världskulturen, män sådana som Clarence
King, Powell, Russell och andra. Coloradoflodens underbara kan jondal,
det skarpast utmejslade insnitt jordens bergsyta känner, liar bl. andra
utforskats av Powell oc.h Dutton, Stora Saltsjön och Niagara av
Gilbert, Yellowstoneparkens storartade naturunder med världens
mäktigaste gejsrar av Hague och flera forskare.

Betydligt större voro de uppgifter, som vid seklets början återstodo
för upptäcktsforskningen i det norr om Förenta Staterna belägna, då
mellan det brittiska riket och Ryssland delade Nordamerika. Man
behövde här i verkligheten ej gå långt för att stå inför det fullständigt
okända, och det t. o. m. i en grad som ingenstädes i de gamla
världsdelarna, ej ens i Australien. Amerikas utsträckning mot norr var
nämligen alldeles obekant, och kartor från denna tid teckna såsom vi se
på fig. 26 gärna världsdelen med en norrut allt mera tilltagande bredd,
så att den först syntes sammanväxa med Grönland och sedan sträckte
sig upp emot eller förbi Nordpolen. Men dessa problem och deras
lösning liksom hela frågan om Amerikas nordliga kustlinje
sammanhänger så direkt med polarforskningen, att vi lämpligen uppskjuta
skildringen av åtminstone alla de sjöfärder, som där spelat så stor roll,
till ett senare kapitel, i vilket forskningen efter nordvästpassagen
bildar ett av de mest spännande och äventyrliga inslagen. Men även
landfärderna mot norden ha ofta hört till de mest uppseendeväckande
på den amerikanska kontinenten. Redan 1770 hade Hearne under en
djärv och farlig expedition nått Copperminefloden och följt den så
långt, att han på avstånd kunde se dess utlopp i vad han ansåg vara
och som i verkligheten var ett istäckt hav. Men hans uppgifter blevo
länge betvivlade. Den ännu väldigare Mac.kenziefloden hade kring
år 1793 utforskats av den man, vars namn den nu bär. Dessa båda
floder valde den sedan så berömde John Franklin under två
expeditioner 1820—21 och 1825—26 som utgångspunkt för forskningar i det
nordvästra Amerika. Redan den första resan ledde till ett säkert
fastställande av kustlinjen och till upptäckten av den inre ishavsleden
mellan kontinenten och de stora arktiska öarna, ehuru man
naturligtvis ej strax kunde veta, att det icke var en stor vik man funnit.
Återvägen blev emellertid mycket svår, och flera av deltagarna omkommo
av hunger och köld. Men detta hindrade ej Franklin att snart begiva
sig ut på en ny resa. Han nådde Mackenzieflodens mynning sommaren
1826 och delade här sin expedition i två båtpartier, som skulle
undersöka kustlinjen, det ena i väster och det andra i öster. Den förra
avdelningen, som fördes av Franklin själv, lyckades passera ungefär hälften
av den okända sträckan fram mot James Cooks yttersta punkt, men
utan att nå förbindelse med den expedition, som genom Berings sund

6U

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:37:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geo19arh/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free