Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag torra lexor får, när jag till henne länder;
hon noga forskar ut, hvad jag mig har för händer.
Men fast hon har den omsorg som min vän,
dess köns nyfikenhet härunder känns igen.
Jag från så tungt besök med med mycken ifver hastar,
och all min vårdslöshet i Auras soffa kastar.
Hvad hennes muntfa eld mig lif och löje gaf!
Den qvickhet älskar jag, som egarn ej vet af.
Med skratt och mycket prat hon ofta intet sade,
det intet dock behag från hennes läppar hade.
Hvad hon har vacker mun! Jag såg i hvarje veck
hur skalken dolde sig och upp i ögat gick.
Hon log, och för min syn sig hennes yrhet döljde;
allt klädde henne väl, ty hon sitt lynne följde.
Jag nästan blifvit kär, men jag till lycka såg
att ingen hennes vän på hjertat henne låg.
An älskar hon min ring, än bör man julklapp skänka:
om jag blef mindre kär, det bör man ej förtänka,
ty ingen undra må, när kärlek pungen drar,
att pungen ock ibland ett ord i laget har.
Jag ej den dragningsart hos unga Sapfo röjer,
hon med en kärleksvers i vänskap sig förnöjer:
på ett ell’ annat sätt vill könet ha sin vinst,
och den mig passar bäst, hvars nycker kosta minst:
Min lilla Sapfo sjelf ur hjernan verser kryster:
jag henne älska bör, hon är min embetssyster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
