Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du arme, som på smärtans grymma läger
dig vrider, ack, ett rof för tusen qval,
hör icke äfven du en röst, som säger
att allting ändras här i sorgens dal:
Så fäll ej modet! Stormen snart sig saktar;
de digra åskmoln åter skingra sig.
Se, bladet vänder sig — och du betraktar
en nejd, der sol och lugn förtjusa dig.
Förtvifla ej, om stiltje länge råder
på nyckfullt haf! Du kommer tids nog fram.
Sig bladet vänder: seglet nu förråder
att vinden friskar kring din julles stam.
Och när du tröttnat vid den kända skriften
i lifvets bok, och blicken blifver skum —
sig vänder bladet än en gång, och griften
blir nu ditt sista, mörka hvilorum.
I dödens natt, hur tyst, hur kallt, hur stilla,
ej vind der susar, ingen solglimt ler!
Dock. hvilket under! Är det icke villa?
Din grafdörr öppnas — himlens glans du ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
