Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
An blixtrade skottet, som lossats sist,
än genljöd på afstånd knallen;
dd sago vi, livad vi som dyrast mist,
att vår höfding, vår höfding var fallen.
Så doft gick ordet från man till man,
som ville hvart hjerta brista:
»han fört. oss i hundrade strider an,
och denna, den var då hans sista!»
När först från Finland vi drogo åstad,
väl bitter saknad vi kände,
men aldrig med ord kan nämnas, hvad,
livad nu i bröstet oss brände.
Vår sorg ej som vännens, som älskarns var,
ej grep oss begär att hämnas;
den var lik barnets, som sörjer en far,
när det ensamt i verlden lenmas. -
Dock åter mot norden det gick, vårt tåg,
snart hunno vi Umeås stränder,
då sökte vi grafven, der hjelten låg,
der hon jordats af fiendehänder.
Gerd. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
