Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De Danfke bro och grina befatt,
Och tänkte mönllra allt, fotn icke kunde flyga»
At ej en gång min irnnlia katt
Ur deras klor ii g (kulle fmyga.
De rände i mitt lafs (| liftigt fina. fpiut,
Men Sver^ är ännu karl , at dem i flughet lära *
När bloden då jag lag af Gufiaf rinna ut,
jag vifte ftrax min häil at qvickt i hofven (kära ,
At faran , faRän (tor, fick dock et önfkligt flut.
lian fedan med min ikjuts til Rättvik fäker
fördes,
Der b?ns vältalighet af Menigheten hördes ,
At intill tårar ömt man blef bevekt deraf;
Men fom man blott medömkan gaf
Och han för Chriilierns Folk ej fäker kunde
vara ,
Han det beöutet tog , at utur R,iket fara ,
Till någon bättre tid. . . .
LARS OLOFSSON.
Hvad nyhet man mig bär !
Ack, Himmel! Guilaf varit här!
Den Hjelten , Chriftiern fjelf med vördnad måfle
nämna ,
Man intet biftånd här , ej friPiad , velat lämna! ...
Den Guilaf Ericsfon , fotn hugilor, vis och
käck,
Är Svergets enda hopp och Danmarks enda
ikräck! ,. „
O Landsmän ? hvilket brott!
RASMUS,
Nej Herre ! Hör än mera:
Förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
