Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
der: det är en lycka för oss, att så är förhållandet, all handel och
vandel, som vi drifva, skulle utfalla mycket sämre, om det ej vore så!
Vän! Så uttrycka sig i denna punkt alla affärsmän och allt
slags folk, som ha något med det lägre folket på landet att göra,
vare sig i kropps- eller själsangelägenheter. Jag kan nästan säga,
att honoratiores i vår kulturteater uttala sig på samma sätt i
vissa loger och amfiteater om den vid deras fötter stående
parterren, och de måste på flera ställen så uttala sig, emedan denna
parterr i detta afseende är i hög grad värnlös. Man kan ej dölja för
sig, att det lägre kristna folket i vår världsdel måste i flera trakter
sjunka ned i detta djup, emedan man i de lägre skolanstalterna,
sedan mer än ett århundrade, lagt tomma ord som en tyngd på
den mänskliga själen, hvilken ej allenast uppslukat de intryck,
naturen själf skulle gifvit, utan till och med förstört den inre
mottagligheten för dessa intryck hos människan. Jag säger det än en
gång, midt under det man gjorde detta och förnedrade det
europeiska lägre folket till ett ord- och slammerfolk, som knappt ett
annat folk förut — lärde man det ej en gång att tala. Man kan
därför alldeles ej förundra sig öfver, att detta århundradets kristenhet
ser ut som den gör, man måste tvärtom förundra sig öfver, att den
goda människonaturen midt under alla förfnskningskonster, som i
våra ord- och slammerskolor försökas på dem, ändå behållit så
mycken inre kraft, som man i de djupare folklagren ännu varseblifver.
Dock, Gudskelof! Dumheten hos alla apkonster får slutligen sin
motvikt i människonaturen själf och upphör att vidare skada vårt
släkte, när dess missgrepp nått den högsta punkt vi kunna uthärda.
Dårskap och misstag bära, i hvilken skrud som helst, frö till sin
egen förgänglighet. Endast sanning bär under hvarje form i sig
själf frö till evigt lif.
Det andra elementarmedlet, från hvilket all mänsklig kunskap,
följaktligen alla undervisningsmedels väsen utgår och måste utgå, är:
Form.
Läran härom går före kännedomen om de genom åskådning
uppfattade föremålen, hvilkas konstframställning af undervisningen
måste härledas dels från åskådningsförmågans natur, dels från
undervisningens eget mål.
Hela massan af våra kunskaper uppstår:
1. Genom intrycket af allt, som slumpen bringar i beröring
med våra fem sinnen. Detta åskådningssätt är regellöst, förvirradt
och har en inskränkt och mycket långsam gång.
2. Genom allt, som genom konstens och undervisningens
förmedling, såvidt denna beror på våra föräldrar och lärare, föres inför
våra sinnen. Detta åskådningssätt blir naturligtvis, allt efter
föräldrars och lärares insikt och verksamhet, mer eller mindre omfattande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
