Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
söker att komma i harmoni eller kan komma i harmoni med
människans seende, andliga och sedliga natur. Tvärtom är det endast
den andliga och sedliga naturen själf, som är i stånd att bringa sig
i harmoni med den sinnliga, som är i stånd till att göra detta, och
som är förpliktigad att göra detta. Vår sinnlighets lagar måste
således, till följd af själfva vår naturs väsentliga anspråk, varda
underkastade lagarne för vårt sedliga och andliga lif. Utan detta
underordnande är det omöjligt, att sinnligheten i vår natur någonsin i
sanning skulle kunna verka för frambringandet af vår utbildnings
sista resultat för mänsklighetens sanna utbildning. Människan blir
endast genom sitt andliga och inre lif själf människa, hon blir endast
därigenom själfständig, fri och tillfredsställd Den sinnliga naturen
för henne icke så långt och icke dit; den är till sitt väsen blind,
dess vägar äro mörksens och dödens vägar. Vårt släktes bildning
och ledning måste således ryckas ur den blinda, sinnliga naturens
händer och inflytandet af hennes mörker och död och läggas i
händerna på vårt sedliga och andliga inre väsen och dess gudomliga,
eviga inre ljus, dess gudomliga, eviga, inre sanning.
Allt, allt, hvad du sorglöst öfverlåter på den yttre, blinda
naturen går till grunden. Det är en sanning med afseende på den
liflösa, sinnliga naturen, likasåväl som på den lefvande. När du
sorglöst åt naturen öfverlämnar jorden, bär den ogräs och tistlar,
och när du åt henne öfverlämnar ditt släktes bildning, för hon icke
längre än in i virrvarret af en åskådning, som hvarken för din eller
dina barns fattningskraft är så ordnad, som den för den första
undervisningen behöfde vara. För att på det mest tillförlitliga sätt
föra barnet till riktig och fulländad kunskap om ett träd eller en
planta, är det på långt när ej bästa sättet, att du utan vidare
omsorg om barnet förer det ut i skogen eller på ängen, där träd och
plantor af alla slag växa om hvarandra. Hvarken träd eller örter
ställas här inför barnets ögon på ett sätt lämpadt att åskådliggöra
hvarje art af desamma, ej heller att medelst det första intrycket af
föremålet förbereda till en allmän kännedom om ämnet. För att på
den kortaste tiden föra ditt barn till undervisningens mål, till
tydliga begrepp, måste du med största omsorg inom hvarje kunskaps
område först ställa det för ögonen sådana föremål, hvilka hos sig
innesluta de väsentligaste kännetecknen för det ämne, hvartill dessa
föremål höra. Detta måste ske på ett synbart och utmärkande sätt,
så att de äro särskildt lämpade för att föremålets väsen, till åtskillnad
från dess växlande beskaffenhet, särskildt faller i ögonen.
Försummar du emellertid detta, så bringar du barnet vid första åsynen af
föremålet lätt därhän, att det anser föremålens växlande beskaffenhet
för det väsentliga. På detta sätt försenar du åtminstone barnets
kännedom om sanningen och förfelar i hvarje ämne den kortaste
vägen från dunkla åskådningar till tydliga begrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
