Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VII. Regementets ros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 50 —
i munnen på oss. Vi gapade pliktskyldigast, men
så snart majestätet vändt ryggen till, befriade
vi oss från den kungliga välfägnaden, ty vi
begagnade naturligtvis snus.
Denna dag var kungen vid sitt briljantaste
lynne. När han kom till mig, som han väl
kände igen, märkte han dock, att jag såg
trumpen ut och sporde mig genast hur det var fatt.
»Jag har blifvit kuggad i min examen», svarade
jag, men naturligtvis vågade jag ej nämna
något om rätta sammanhanget, som jag ju inte
skulle kunna bevisa. »Och så had© jag tänkt
gifta mig», tillade jag.
»Aha», sade kungen och började bli
intresserad. Han utfrågade mig om min tilltänkta,
och jag beskref den vackra Rosa för honoM~
»Jag skall se till, hvad jag kan göra åt saken
lofvade han.
En tid därefter fick vårt regemente
mottaga ett besök af konungen, och han$ majestät
gjorde äfven en titt in i manskapets marketenteri>
där han helt demokratiskt lät den vackra Rosa
servera sig någon förfriskning. Obesvärad^
som han brukade, slog han sig i språk med den
unga flickan.
»Jaså», sade han leende, »detta är således
regementets fagra ros.»
»Jag heter Rosa, ers majestät», svarade hon
förläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
