Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
segerlön, som förehålles ovanefter.» Han är angelägen att
hinna fram, ja, han löper på vädjobanan såsom en, som
vill hava lönen.
Herren Jesus skildrar också en troende människas
rätta hjärteställning, då han t. ex. talar om de tjänare,
som hade sina ljus brinnande och sina länder
omgjor-dade och som väntade, att deras herre skulle komma
i det ena eller andra hanegället. De skulle alltid, säger
han, vara redo.
Paulus, som intog denna väntande ställning, skriver
till alla, som i likhet med honom hade ett levande hopp:
»Det säger jag, mina bröder, att tiden härefter är kort.»
Och det ordet gäller för visso även oss.
Ett människoliv är kort. När vi voro barn, räknade
vi icke åren. Vi lekte fram våra dagar. Och när
ungdomsdagarna kommo, sågo vi icke så mycket mot
evigheten, som vi sågo mot framtiden. Men innan vi visste
ordet av, hade vi blivit gamla. Vi hade icke så mycket
reflekterat däröver. Men när vi sågo det uppväxande
släktet omkring oss, började vi tänka: »Jag tror, jag har
blivit gammal.» Och så sågo vi, att det bästa av livet
var gånget och att det icke efter mänsklig beräkning
kunde vara så långt kvar. Först långt fram i livet
begynte vi märka, att tiden var kort. Vi borde dock
hava märkt det förut.
Om vi skulle överraskas av döden och vår själ vore
bunden, om den sutte fast i det, som förgås, om det
allra viktigaste hade blivit försummat, om vi icke hade
fått vår ande frigjord från det jordiska och bunden
vid Gud, eller om anden blivit frigjord, men livet låge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
