- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
60

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skuffat Tasso och hans likar i bakgrunden. Min utmärkta
poetiska begåvning har förskaffat mig Maggans och hans
vänners odelade beundran och mina mustascher ha ansetts
såsom de skönaste inom kåren. Men som sagt var, det är
nu slut. Jag kommer inte upp. Det järnfingrade ödet hade
annorlunda beslutit. Jag ämnar nu bli cynisk filosof. Jag
är för lat att arbeta. Därför skall jag låna mig pengar till
ett positiv och sen skall jag gå ikring och hala, lycklig
i min anspråkslösa lott, vis av min ungdoms erfarenheter
och glad att slippa vilja och handla. Med belåten min
skall jag sticka femöringarne i fickan. De äro tillräckliga
för mitt lilla behov av rulltobak. Omväxling skall skänkas
åt mitt liv genom äventyr med rättvisans hantlangare. Jag
hoppas att icke du skall vägra mig en slant, då jag
kommer instövlande på din gård i Uppsala och sträcker fram
min smutsiga Diogeneshand mot dig.

Ja, jag kan icke neka till att jag blivit mycket vis
på senaste tiden. Inga överspända föreställningar om
egen förmåga, icke något undergrävande självförakt,
ingen tillit till de moderna idéerna, intet pojkaktigt hat
till de gamla, endast ett allsmäktigt överseende med mig
själv och andra, med allt och alla. Jag har funnit den
Arkimediska punkten. Det absoluta intet. Allting är mig
likgiltigt. Det må bära åt himla eller helvete. Jag är med
på färden, lugn och glad och belåten.

Och ändå, hjärtans Maggan, vilket underligt käril är
icke människan! Huru många blandade ting rymmas icke
i det! Jag är kär igen. Stycken ur Axel och Fritjof och
Stagnelius dyka upp och klinga ljuvligt i min själs örtfn.
Jag känner ett fånigt begär att skriva vers om ”vindar som
susa i lockar ljusa” och om ”att min lycka till hjärtat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free