Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En mattighet, som hon icke kunde fa bugt
med, förlamade hela hennes kropp. Hon gick lång-
samt och såg sig om efter ett ställe, där hon kunde
lägga sig ned. Hon tänkte på, om hon inte skulle
gå och bada. Det var inte långt till sjön. Men
hon kunde inte fatta ett beslut. Hon bara gick
sakta fram på den släta skogsvägen, som krökte sig
mellan träden, och hon njöt af den friska barrdoften,
af friheten från röklukt, af aftonsolen, som färgade
strimmor i mossan under de stora, raka tallarna och
göt ett rödt sken kring stammarnas släta bark och
de underliga, vridna grenarna. På afstånd hördes
ett entonigt skvalpande, som kom från sjön, och
smälte samman med det lugnande suset i skogen.
Hon gick längre och längre in, tog grässtrån
vid vägkanten, som hon tuggade utan att tänka på
det, och sköt undan sjaletten, så att hufvudet blcf
bart, och den svala vinden fritt kunde kyla hennes
upphettade kinder.
— Johanna! hördes plötsligt en röst bakom
henne.
Hon hade icke hört stegen, men kände genast
igen rösten. Hon log, som om hon väntat sig höra
just denna röst af bry ta tystnaden, men rodnade icke.
Och hon fortfor att gå med hufvudet litet nedböjdt
och ett stilla, skälmaktigt leende öfver läpparna.
Men han hann upp henne.
— Johanna, upprepade han. Hörde du inte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
