Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sig ändå glad, att det var sagdt. Ty när isen
väl var bruten, visste han, att han var öfver det
värsta.
Sven Ersson låg sjuk en hel dag och åt intc.
När han steg upp igen, såg han gammal och förbi
ut, och sonen vågade inte tilltala honom. Det gick
flere dagar, under hvilka fader och son icke bytte
ett ord. Men när han trodde, att ingen lade märke
till honom, kunde Sven Ersson sitta och se på
sonen med en lång blick, följa hans minsta rörelser,
och det låg i denna blick en undran, som om han
inte kunnat fatta, att detta allt kunnat finnas till
hos denne pojke, hvilken han kunde minnas, hur
han burit som ett barn på sin arm.
Det låg bitterhet också i Sven Erssons tankar.
Ty allt hvad han ägde, hade han gifvit denne son
och fatt intet tillbaka. Och det fins intet så hårdt
för den gamle som att märka, att han behöfver sin
son, men att sonen icke behöfver honom.
— När vill du resa? sade Sven Ersson en dag.
— I vår hade jag tänkt, svarade Gustaf.
Sven Ersson sade inte mer. Han gick bara
in i kammaren och slog opp chiffonieren. Där tog
han fram gamla sedlar och räknade. Ty utan
pän-gar skulle han ändå inte skicka sin son ut i världen.
Sedan den dagen var det bestämdt. Och Gustaf
fick nytt mod. Det lyste om honom, som om han
fatt all världens härlighet. Han tog bössa och hund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
