Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det hände ibland, att Sven Ersson suckade vid
minnet.
1 lan var gammal och svag, orkade inte att
arbeta som förr, och han hängde fast vid tanken
på att få återse sonen som vid det enda, lilvet hade
att bjuda honom. Men fast han alltid talade om
sonens återkomst som om en afgjord sak, så trodde
han innerst aldrig, att han skulle uppnå den dagen,
och han skref inte ett bref till Gustaf, utan att fråga,
när han tänkte sig hem.
Sven Ersson fick bref med pangar, som skulle
afsättas för att en gång lösa in gården. Men på
frågorna, när han skulle komma hem, svarade Gustaf
aldrig, och hvart bref, som kom, lade gamle Sven
Ersson därför bort med en suck och satt länge
sedan han läst det, och stirrade tyst framför sig. Ty
för hvarje gång hoppades han, att nu skulle det
kanske stå någonting om detta, hvilket han först
och sist ville veta, och för hvar gång sveks hans
förhoppning. Men för hvarje gång detta skedde,
flyttades också den efterlängtade dagen bort. Och
till sist var den så långt borta, att Sven Ersson inte
längre kunde se den.
Och då började han helt oförmärkt att fästa
sina tankar på annat och närmare håll. Det fans
en liten pojke på gården, den pojken hade lingult
hår, snälla, blå ögon och kallade Sven Ersson för
far. Han var mild till lynnet och veknade för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
