Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kommit fram till henne, blef sittande och
betraktade honom med ett underligt, förströdt uttryck
i sitt ansigte, blef han orolig och stannade
framför henne.
— Hvad är det med dig? sade han och strök
opp det röda, yfviga håret, som blifvit fuktigt
under hans hastiga gång.
— Jag har försökt det, sade hon.
— Hvilket? utbrast mannen och tog ett steg
baklänges.
— Det jag talade om i går kväll, sade hon
hastigt och skarpt.
Mannen funderade. Så erinrade han sig hastigt,
hur de båda stått utanför Olof Larssons fönster.
Ingrid hade omfamnat och kysst honom, som om
hon aldrig velat sluta, och under tiden hade hon
sagt, att de skulle göra sig fria, berättat, huru hon
grubblat och tänkt på att beröfva Olof Larsson
lif-vet. Hon hade framstält alltsammans som något så
lätt och naturligt, att älskaren hade låtit sig ryckas
med. Och så hade hon andats på rutan så länge,
tills de båda hade sett in, och hon hade inte
tystnat, förrän Olof Larsson skrämde dem genom att
se ut genom fönstret.
Men aldrig ett ögonblick hade det fallit
honom in, att det var alvar. Han hade tyckt, att
hon berättat en historia för honom, och snärjd som
han var af henne, betagen af ett sinnesrus, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
