Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke ett ögonblick vågade de hålla stilla.
Öfver-allt fruktade de vakar i denna is, hvilken de nyss
med anlitande af gemensamma krafter icke mäktat
genomhugga. Men icke desto mindre manade de
på sina uttröttade djur, förtviflade öfver att icke nå
ett slut på denna färd, under hvilken den döde
förföljde dem, tagande till hjälp alla vattnets och
luftens osynliga andar.
När dimman ändtligen skingrades, hade de åkt
i en cirkel, och solens första strålar föllo på en
liten sjöbod, bredvid hvars ena långvägg var uppgräfd
en hög med snö, som liknade en gratkulle.
De båda männen vände på en gång hastarna
och foro i snabbt traf därifrån. —
När Erland kom hem och träffade Petter, var
hans första fråga den, hvad brodern företagit sig.
— Jag har sofvit förstås, sade Petter lugnt.
Erland kastade en misstänksam blick på Petter
för att se, om han ljög, för att utröna, om icke
samma förfärliga ångest, som förföljt honom själf,
äfven marterat brodern. Men icke ett drag i Petters
ansigte förrådde, att han känt ensamheten tryckande.
Han höll opp den venstra handen, på hvilken
pekfingret var ombundet med en klut, och yttrade:
— Om någon märker det här, så har du
klämt mig i en dörr, begriper du.
Erland betraktade brodern med en blandning
af förvåning och afund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
