Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon skulle komma ut. Hon tyckte det lät på
rösten, som om han vore kvar oppe på taket, och
hon tyckte nog, det var litet besynnerligt. Men hon
släppte ändå, hvad hon hade i händerna och gick
ut i förstugan. Just som hon kom så långt, att
hon skulle stiga ut på trappan, fastnade hennes
koftärm i låset på köksdörren, som stod öppen. Hon
vände sig om för att få loss tyget, men i detsamma
hörde hon ett brak ute på trappan, så att hon
förskräckt sprang fram för att se, hvad det var.
Midt på trappan låg en stor kullersten. Och
när Greta såg upp, mötte hon Erikssons ansigte,
som lutade sig ned öfver takrännan och med ett
underligt uttryck betraktade henne.
I en blink förstod Greta allt. Han hade rullat
ned stenen just i det ögonblick, då han trodde, att
hon skulle komma ut på trappan. Det skulle se
ut som en händelse, och hade hon endast kommit
ut ett ögonblick förr, skulle stenen hafva träffat
henne i hufvudet och dödat henne.
Hon tordes ingenting säga, gick bara öfver
gården in till sig och stängde sig inne. Sedan den
dagen vågade hon sig aldrig upp till boningshuset,
och om nätterna låg hon vaken i en ständig
fruktan, att någon skulle komma in och slå ihjäl henne,
därför att hon var för gammal.
Men ändå kom inte döden. Ännu i många
år fick Greta se den gamla linden knoppas och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
