Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 33 —
nära, att det var ett under, att hon undkom
den, och hon gick med märkena efter
operatörens knif, dolda under sin dräkt, alltid på
sin vakt mot plågor, aldrig fri därifrån,
glömmande dem endast genom att göra våld på sig
själf för att skänka glädje och lifvets fest åt oss
som hon älskade, barnen och mig.
Men jag mins dock, hur tidigt jag såg detta
något, mot hvilket hela vårt äktenskap var en
skiftande kamp för att kunna glömma. Jag såg
det på hennes ansikte, då hon satt ensam och
trodde sig osedd, och i början inbillade jag mig,
när jag såg detta, att det brast något mellan
henne och mig. Jag plägade fråga henne därom
och det är svårt att säga, om det var min
kärlek eller min egenkärlek, som kom mig att tro,
att ingenting annat än det som rörde mig själf
kunde störa hennes lycka. Jag såg, att jag
plågade henne outsägligt med mina frågor, men
jag frågade henne ändå, och vid sådana
tillfällen kunde hon le med ett uttryck, som om
hennes själ varit långt borta, ett uttryck, som
ännu pinar mig att minnas, därför att det var
detta uttryck, som jag i åratal kämpade att för
alltid besegra, men som till sist fick
öfverhanden och besegrade mig.
— Du skall inte fråga mig, sade hon en
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
