Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tyst det blef emellan oss under denna
tid, så underligt tyst. Vi kunde komma in i
vårt förmak och tända lampan, och vi kunde
sitta där utan att säga ett ord och känna
tystnaden växa som en mur emellan oss, en mur,
hvilken ingen byggt upp, men ingen heller kunde
rifva ner. Och om våra händer sökte
hvarandra, var det blott emedan vi måste göra så, och
ingen af oss kunde uthärda att vara borta från
den andra, fastän vi båda kände att så var.
Så kommo gossarne in för att säga godnatt.
Vi kysste dem båda, och vi sågo efter dem,
sedan de hade gått. Men icke ett ord blef taladt,
och när jag åter vände mitt hufvud mot den sida,
där min hustru satt, kände jag, att hon grät,
men jag hörde det icke. Vi kunde icke ha varit
olyckligare, om en af oss eller vi båda haft en
mörk hemlighet att gömma. Och dock visste
vi båda, att ingen sådan fanns.
— Är du olycklig med mig, Elsa? sade jag.
Och till svar hörde jag henne snyfta som
i den högsta ångest:
— Om jag icke hade dig, tror du, att jag
då kunde lefva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
