Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 46 —
läst det, in till min hustru, lycklig att jag helt
kunde tro.
Vi talade heller icke mycket om detta bref,
men vi kände båda söm en lättnad, att det hade
blifvit skrifvet, och om aftnarna sutto vi länge
uppe, sedan barnen gått till ro. Jag mins, hur
Elsa sjöng under denna tid, sjöng, som hon
aldrig sjungit för någon annan än för mig. Och
jag satt och lät tonerna smeka min själ, medan
jag inom mig undrade, hur det varit möjligt, att
en misstämning smugit sig mellan henne och mig.
Hur dagarna gingo, vet jag icke. Jag lade
icke märke till, att de blefvo längre, att snön
droppade från taket, och att Humlegårdens träd
började knoppas. Snarast saknade jag, att icke
vintern räckte längre, så att lampan tidigt kunde
bli tänd och våra aftnar begynna.
— Har du märkt, sade min hustru en
morgon, att jag är gladare än förr, och att jag aldrig
gråter mera?
Jag hade märkt detta. Men otacksam, som
en människa är, hvilken undsluppit en fara,
som hon icke förstått, hade jag njutit af
förändringen, utan att tänka däröfver.
— Gråter du kanske, när ingen ser dig i
stället? svarade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
