Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 —
stämning. Hon såg ut, som om hon velat springa
omkring i rummet, leka, rasa och låta sig
fångas, längtade efter något nytt, något ovanligt,
var fylld af det flickaktiga begär efter lyckans
odödliga nonsens, hvilket just hörde till det,
som jag hos henne älskade allra högst. Men
jag kunde icke låta mig ryckas med, hur gärna
jag än ville. Det var som om en ond aning eller ett
oemotståndligt vemod legat på lur inom mig
och hindrat mig från att helt följa hennes
känslors flykt. Efteråt kan man minnas sådant, och
man kan anklaga sig själf för hvad man då
försummade, som om man begått en förbrytelse.
Jag mins ännu, att jag då förstod hennes
stämning och, af hvad som sedan följde, vet jag,
hvilken väg hennes drömmar togo.
En smula förstämd öfver, att våra känslor
ej som vanligt gingo i samma rytm, satt hon
tyst, njutande af det sista champagneglaset, och
medan hon satt så, gledo hennes yra tankar
öfver i en mild, drömmande stämning, och
medan hon såg på sin man, hvars hår vid
tinningarna redan var ganska grått, såg hon som i
en dröm den dag, då vi båda för många år
sedan rott fram till en solbelyst skärgårdsö, bakom
hvars träd skymtade vårt första ljusa
sommarhem. Hon såg och såg. Bilden blef så tydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
