Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årens lopp tvingat den att göra sig liten. Vi
stodo tysta en stund, som om vi behöft hemta
andan.
— Georg, sade Elsa. Hvad är detta?
Jag behöfde blott peka på de gamla ekarna,
som stodo omkring byggnaden. Deras grenar
buro svarta märken, och deras bark var svedd.
Jag visade henne på stenfoten, hvilken var
färgad som af sot, på den lilla trädgårdstäppan, som.
var oordnad, och på en hög gammalt virke,
hvilket låg kvar ute på planen. Det var brändt
och förkolnadt, ruttet och förvittradt. Det var
det enda, som fanns kvar af vårt första hem.
— Här har varit eldsvåda, sade jag.
Och min stämma skalf.
— Brända tomter.
Som om vi båda hade känt oss samhöriga
med denna lilla fläck af jorden, hvilken vi icke
återsett på många år, grepos vi nu af ett
alldeles nytt intresse, nämligen att erfara hvad som
händt, hvad som förvandlat denna vår lyckoö,
så att den för oss var till hälften oigenkännlig.
Detta intresse borttog liksom hela den värld af
drömmar, som förut hållit oss fångna, vidgade
vår känslovärld till att omfatta äfven deras lif,
hvilka här ute lefvat och lidit, arbetat och
sträfvat, och hvilka åren format och bildat så sträft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
