Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 6] —
garna som vi förr hade trampat, och i löfsalen
nere vid stranden hade bord och bänkar
murknat, emedan ingen lagat, hvad väder och år
förstört.
Utan att vi behöfde fråga, berättade de
båda gamla huru olyckan kommit öfver dem.
Gumman berättade och gubben upprepade
bekräftande hennes ord. Och olyckan hade
kommit så lömskt och oväntadt, att ingen kunde
stå den emot, och ingen kunde hjälpa.
Ty en vårdag i mars, när nordan blåste
frisk och isen hvarken bar eller brast mellan
öarna, hade elden brutit ut. Och emedan isen
hvarken bar eller brast, hade grannarna på
landen omkring stått och sett det hela, men icke
kunnat komma dem till hjälp. De båda gamla
hade ensamma burit hvad de kunde rädda ut
ur det brinnande huset, och maktlösa hade de
stått bredvid och sett sin egendom brinna i aska.
I denna aska, där de sett de sista glöden slocka,
slocknade för dem också hvarje förhoppning om
en sorgfri ålderdom. Ty låg var den byggnad,
som de efter långa år byggt upp på stenfoten
af den gamla. Ringa var bohaget. Torftig var
omgifningen. Och själfva voro de brutna och
trötta. En enda olycksdag hade tagit allt, hvad
de förra åren byggt upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
