Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfogat henne ett sår, hvilket kanske blödt länge
innan hon vågat eller kunnat låta mig ana, att
hon led. Hon syntes på något sätt frukta mig
eller min kritik eller bådadera. Ock jag frågade
mig själf: hvarför?
Jag visste, att om detta kunde jag icke fråga
henne. Ty hon skulle alltid slå armarna om
min hals och säga: »Du! Du! Aldrig har du
gjort mig annat än godt.> Jag tyckte mig kunna
höra fanatismen i hennes röst, när hon sade
det. Ja, jag visste, att hon skulle svara så, och
jag visste också, att hon skulle känna allt hvad
hon sade som den innersta sanning, så visst
som hon eljest icke kunnat säga det. Men denna
tanke tillfredsställde mig icke. Det var helt
annat, som nu sysselsatte mig. Hvad brydde det
mig för öfrigt i denna stund, om min hustru
bad till Gud, eller om hon icke bad? Hvad
brydde det mig, om hon tänkte det eller tänkte
det? Hvad hon sagt, hade träffat mig som pilar,
hvilka gått rakt in i mitt bjärta. Hennes ord
hade smält samman med henne själf och hela
den sommar, som gått, med känslan af
båtfärden på det mörka vattnet, med skogens brus
och månens glitterväg öfver de krusiga böljorna.
Det smälte hop alltsammans till ett enda helt
och det sjöng om att jag vunnit en skatt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
