Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— sä
— Jag trodde, det var förbi, sade jag.
— Tror du någonting någonsin kan vara
förbi? blef svaret. Och hon tillade:
— Kanske kan den lilla, som kommer, göra
hvad ingenting annat kan.
På detta korta samtal tänkte jag ofta, och
jag sökte fåfängt få det att rimma sig med den
ostörda lycka, vi njutit under den sommar, som
gått. Var det möjligt, att min hustru under den
lyckans solskensdager, som gaf färg åt hela
hennes väsen, dolde fröet till en olycka, som en
gång skulle breda sig öfver hela vårt lif? Var
det möjligt? Lefde hon två lif? Kunde hon på
en gång lefva midt i solskenet och samtidigt
känna, att natten var nära? Eller tillhörde den
aning eller fruktan, hon nu röjde, blott det slags
fantasier, som voro en följd af hennes tilistånd?
Jag försökte slå mig till ro med det sista
alternativet, men det ville aldrig riktigt lyckas:
och mer och mer började jag se min hustrus
hela lif i en ny och annan dager, densamma
som till sist skulle inhölja henne helt.
Jag kan icke beskrifva den helt nya känsla
af ömhet, som väcktes inom mig af dessa
tankar, åt hvilka jag ej ens kunde gifva ord. Och
jag vågade knappt tro, hvad jag själf såg inför
mina ögon, när allt gick lyckligt, och min hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
