Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
att få följa honom. Och Sven hängde taflan på
sin plats igen.
Men nästa morgon tog han ned den ånyo,
och när han sett på den en stund, fick mamma
berätta hela sagan för andra gången.
Åter satt Sven och hörde på, och åter blefvo
hans stora ögon allvarliga och undrande.
— Tror mamma, att den unga fästman är
mycket ledsen, för att han behöfver dö? sade
Sven.
— Ja, svarade mamma. Men hon, som är
hans fästmö, är ännu ledsnare.
— Men han kanske blir en ängel, sade
Sven, och får hvita vingar på axlarna.
— Det blir han nog, sade mamma.
Men Sven suckade och var ändå inte nöjd.
— Hvarför kan inte den gamla gumman få
följa honom, sade han, när hon så gärna vill?
— Det vet ingen, Sven, sade mamma. Det
vet bara Gud.
— Vet han det då?
— Ja. Han vet det.
Sven gick ut igen till solskenet och
klipporna. Men sedan blef den sagan hans käraste,
och nästan hvarje morgon, när mamma satt
och kammade sig, kom Sven in, tog ned den
förund flan och bad mamma berätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
