Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 158 —
Sven Jät emellertid icke inverka på sig af
några förnuftsskäl, utan satt envist kvar.
— Jag vet, att hon kommer i dag, sade han.
Jag log åt hans säkerhet och gick vidare,
medan jag tänkte mindre på hans förutsägelse
än på denna allt uppslukande ömhet hos ett barn,
hvilken var långt öfver hans år, och som kom
gossen att sitta overksam med några blommor
i hand, endast för att icke gå miste om att få
hälsa på modern, i samma ögonblick hon
visade sig.
Men medan jag gick framåt, kom jag
plötsligt att vända mig om, och då såg jag min
hustrus hvita hatt och lätta, blommiga klädning
skymta mellan jasminbuskarna. I samma
ögonblick hörde jag ett gällt anskri från Sven.
Leende gick jag tillbaka, och jag såg gossen
i en paroxysm af ömhet hänga kring moderns
hals. Jag ropade åt dem, men lille-bror släppte
icke sitt tag. Han höll sig fast på den plats,
dit han alltid sträfvade att komma, och redan
på afstånd ropade han med en blandning af
förtrytsamhet öfver min misstro och triumf öfver
att han fått rätt:
— Ser du det, att hon kom! Ser du, att
jag visste det!
— Du hade väl varit inne och tittat, sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
