Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 174 —
den velat kväfva mig, och för att få luft böjde
jag mig ut ur suffletten och såg på landskapet,
där jag kände hvarje utsikt, hvarje krökning af
vägen. På stenarna, öfver hvilka vagnen nu
skakade fram, kunde jag märka, att vi svängt
in på den korta bivägen, som förde upp till vårt
hem. Med alla sinnen spända såg jag ut i
mörkret, jag såg konturerna af en droska, som höll på
gården. Doktorn är kvar! Doktorn är kvar!
Så hörde jag från verandan min hustrus röst:
»Han kommer. Gud vare lof, han är här.» Och
inom ett par ögonblick var jag uppför trappan
och stod i salen.
Jag stod inne i rummet, och min
sinnesrörelse var så ytterlig, att jag ingenting kunde
uppfatta, af hvad jag såg. Jag hade en
förnimmelse af, att doktorn stod där, och jag kände,
att min hustru höll mig hårdt omfamnad. Det
var mig klart, att hon såg glad, ja, öfverlycklig
ut, och att jag borde vara detsamma. Jag hörde
något om ett anfall af vanmakt, som nu var
öfver, och som doktorn hoppades icke skola
betyda någonting. Men jag kunde ingenting säga
och ingenting tänka. Lyckan kom öfver mig så
oförberedt, att den icke kunde väcka mig ur den
förfärliga bedöfning, som ännu höll mig i sitt
våld. Mekaniskt aftog jag mina handskar och min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
