Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 177 —
var mycket sjuk, och att allting blifvit så tyst
därhemma.
Vi hade måst skaffa en sköterska, för att
min hustru skulle kunna få ro om nätterna. Det
skedde icke utan många protester från Elsas
sida. Ty hon var så svartsjuk om den lille, att
hon icke tålde någon annan, hvilken han bad
om hjälp, eller som gaf honom sådan. Och det
var först, när hon märkte, att krafterna icke
längre stodo henne bi, som hon med tårar i
ögonen gaf sitt bifall och böjde sig för det
oundvikliga.
Ett par timmar efter, sedan sköterskan
anländt, kom emellertid min hustru in till mig
och berättade med strålande ögon, att Sven
blifvit mycket intagen i sin nya vän.
— Du får gärna hjälpa mig, för du är snäll,
hade han sagt.
Och därmed slöt han sina ögon och låg
stilla, som han plägade, med isblåsan på sitt
hufvud, hvilket alltid värkte, och de små magra
händerna öfver täcket.
En dag stördes vi plötsligt af positivspel ute
på gården, och emedan Sven just den dagen
ätit och pratat och såg riktigt kry ut, frågade
vi honom, om han inte ville bli buren ut och
se på en apa.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
