Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 208 —
vissare blef det mig, att inom henne fördes en
kamp mellan själfva begäret att dö och hennes
kärlek till mig och våra barn, som befallde henne
att lefva. Mer och mer började dock allt hvad hon
sagt om sin kärlek till oss, att stiga fram för
mina tankar och undantränga de förfärliga ord,
hvilka talade om en dödslängtan, som nästan
blifvit ett dödsbeslut. Jag såg henne sliten
mellan den känsla, som band henne till oss tre,
hvilka ännu lefde, och den dunkla längtan,
hvilken drog henne till den, som gått bort. Vi hade
varit ett helt för henne, och däraf kom hennes
lidande, att hon kände sig aldrig kunna förlika
dessa stridiga krafter, hvilka brottades om
hennes själ.
Jag såg allt detta. Jag såg det under en
resa, på hvilken jag ryckte henne med mig för
att skänka henne åsynen af haf och sol, nya
människor och intryck af lifvet. Aldrig
glömmer jag denna resa. Aldrig glömmer jag det
intryck af hopplöshet, som bemäktigade sig mig,
när jag vecka efter vecka allt tydligare märkte,
att allt hvad hon såg, gled henne förbi, som
om det för henne ej varit till. Hon dolde
mycket för mig, hon dolde till och med sina tårar,
och jag förstod, att hon gjorde detta, därför att
hon såg, hur jag endast lefde i hoppet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
