Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 217 —
mer Sven till mig. Han kommer inte, när jag
vill, eller när jag ber honom komma. Inte-när
jag gråter och längtar, sträcker mina armar efter
honom och ropar hans namn. Men när jag minst
anar det, då ser jag honom sitta bredvid mig.
Och när jag då är riktigt lugn och glad, då ler
han emot mig och ser lycklig ut. Han ser på
mig då, alldeles som han brukade, och innan
jag hinner sansa mig, är han borta. Men då
är jag lycklig ändå. Ty jag vet, att han varit
hos mig. Han har kommit ofta, när du sofvit,
och jag legat vaken. Mer än en gång har jag
tänkt att väcka dig. Men jag har icke vågat
göra det. Ty jag har varit rädd, att när du
vaknade, skulle han vara borta, och då skulle
du kanske inte tro mig, när jag berättade, hvad
jag sett.
Hon betraktade mig hela tiden med
skygghet, som trodde hon, att jag skulle motsäga
henne. Jag gör det aldrig. Jag vet ju icke
själf, hvad jag tror. Jag har genomgått
skakningar så förfärliga, att jag icke vågar säga,
hvad som är verklighet, och hvad som är sken
i andras erfarenheter. Vet jag det ens i fråga
om mina egna? Vet jag, om endast hvad jag
kan nå med mitt förstånd är verklighet? Är
det icke tänkbart, att det finnes en verklighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
