Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 248 —
var allt detta ett afsked, under hvilket hon allt
mera närmade sig öfverskridandet af den gräns,
hvarifrån ingen återvänder. För mig syntes det
som idel löften, att vårt lif ånyo skulle börja,
och att min hustru skulle återvända till mig,
till oss alla, till lifvet själft.
Af allt som skedde, och hvaraf då mycket
syntes mig dunkelt och oförklarligt, har jag
förstått, att häri låg den egentliga
förklaringsgrunden till hennes och mitt öde, hela förklaringen
af, hvad som var, och hvad som skulle komma,
och jag förstår också, att det räddade mig från
förtviflan, att jag då icke kunde se allt detta
så klart som nu. Jag å min sida begärde, att
min hustru skulle lämna sina dödstankar, och
för min skull återtaga den väg genom lifvet, där
hon stannade liksom lamslagen, när Sven dog.
Hon åter önskade, att jag skulle inse, att hon
oåterkalleligen tagit det första steget öfver på den
andra sidan, när hennes ängel, som hon alltid
kallade honom, gick bort. Hon önskade, att
jag skulle förstå detta så djupt, att min uppgift
blott skulle vara att gå som en vän vid hennes
sida och hålla hennes hand i medkänsla för
mörkret, som skulle komma, och dit hon själf
sökte sig in. Så djupt älskade vi hvarandra,
att ingen af oss kunde uppgifva drömmen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
