Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 271 —
började smärtan att ljuda som på afstånd inom
mig själf. Jag förstod, att den skulle komma
en gång, komma med lindring. Men ännu kunde
den icke helt öfvervinna det lugn, som behärskade
mig, och som jag bibehöll, äfven när doktorn
lämnat sjukrummet, och sagt mig, allt hvad jag
visste förut.
Men innan han kom, kallades jag af rop
upp till sängkammaren. När jag trädde in, låg
min hustru i krampryckningar, hvilka syntes
börja i ansiktet och därifrån fortsattes, till dess
att de skakade hela hennes kropp. Vi kunde
ingenting göra. Och med mellanrum återkomm9
de förfärliga anfallen.
Doktorn hejdade dem genom injektioner,
och det förra lugnet återvände, men
medvetande återkom ej. Ännu i nära två dygn låg
hon i samma dvala, hvari jag först hade
funnit henne. Ouppbörligt, långt efter det att de
hade upphört, tyckte jag mig kunna se
hennes ansikte förvridet och skälfvande på samma
ohyggliga sätt. Då kom jag ihåg Svens
dödsbädd. Jag visste, att jag då sett samma syn
från ansiktets och munnens förvridning till
lemmarnes darrning och de krampaktigt
sammanslutna händerna. Jag erinrade mig hennes ord:
»När jag dör, kommer jag att dö alldeles som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
