Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
vissenheten, som legat öfver oss. Vi lefva upp igen som
en blomma, hvilken far nytt vatten. Vårt medvetande erfar
en rik känsla af lif. Vi glömma vårt hvardagliga »jag»
och lefva in i dramats vexlingar och personer. Ridån
går ned. Vi gå hem ännu med glans i blicken, med ord
på tungan, med lifligarc gester och spänstigare gång.
Men dagen därpå när vi rulla upp gardinen för säng-
kammarfönstret och den nyktra grå dagern strömmar in
för att belysa hvardagslifvet därinnanför, bli vi åter de
samma trötta hvardagsmänniskorna, endast minnet från
gårdagen sprider då och då en reflex af lif öfver vårt
ansigte. Och när vi snart åter drifvas till teatern, så är
det af behofvet att lefva igen, att känna oss lefva. Ty
konst är lif.
Men låtom oss lämna den nyare tiden och gå tillbaka
till längst förflutna för att så småningom nå Lill roten
på det vidtutgrenade träd, hvars blad och blommor dag-
ligen glädja oss, utan att vi därför ofta fråga oss »hur»
eller »hvarför»?
När Italien efter att länge under medeltidens natt
ha varit fasthållet »i krigets dystra och kväfvande famn-
tag» ändtligen mot slutet af femtonde århundradet bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
