Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Låt oss närma oss roten.
Hör detta örondöfvande slammer, som skulle komma
en nervsvag musiker från vår tid att falla i vanmakt. Se
dessa svarta, tatuerade vildar, prydda med fjädrar från
urskogens rofgirigaste foglar, dansande och skrikande
kring sin höfding, som till hufvudbonad bär ett tiger-
hufvud medan kring hans midja hänga i en krans blod-
drypande europé-hufvuden. Hvad är meningen med
dessa gräsliga prydnader, denna våldsamma krigsimite-
rande dans, dessa gälla öronpinande ljud. Meningen?
Ovedersägligen den: att föra till vildens medvetande en
rikare känsla af lif, än livad hvardagslifvet utan sådana
konstgrepp kan. Afven om vildens dekorativa prålande
med lånta fjädrar till dels tjenar det praktiska ändamålet
att jaga skräck i fienden, så härrör det dock i första
rummet ur hans behof att öka sin känsla af makt och —
lif. Här se vi ett af konstens första och primitivaste
uttryck ; äfven det — liksom de föregående — ett troget
uttryck för det i människan inneboende behofvet att
Icfva i fullaste måtto. Ofverallt där verkligheten ej till-
fredsställer behofvet, tillgripes konsten. Konst är lif.
jj*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
