Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Stackars Antonia! Hon hade den olyckan att vara
och alltid under hela sin uppväxt ha varit den enda unga
flickan i hela staden. D. v. s. med »hela staden» me-
nades naturligtvis, från prestgårdens synpunkt, endast
»ståndspersonerna» och dessa inskränkte sig till en fem,
sex familjer, där alla medlemmarna antingen voro myc-
ket äldre eller mycket yngre än Antonia. Borgarflic-
korna, som i dag stodo i grupper på torget, gladt pra-
tande, i sina nya söndagsklädningar, voro mycket lyck-
ligare, ty som deras klass var betydligt talrikare repre-
senterad i staden, befann sig ingen i en sådan sorglig
undantagsställning som Antonia.
Men sedan denna nu länge kastat sina tankar hit
och dit, stannade hon ändtligen vid ett beslut. Hon
skulle gå till doktorns och höra efter om ej flickorna där
kunde ha lust att gå ut lite. Hon kände dem visserligen
blott obetydligt, ty de voro just hemkomna från en hel-
pension, där de varit i flera år, och de voro dessutom
mycket yngre än hon, blott sexton, sjutton år, under det
hon var »nyss fyllda» tjuguåtta. Under de senare åren
hade Antonia alltid »nyss fyllt» det sista årtalet ända
tills det andra kom mycket nära. Det var allt för liårdt
att bli gammal till på köpet medan man gick och vän-
tade på något, som kunde kallas för att lefva.
Hon tog på sig sin gamla sammetshatt, som hlifvit
Nutid. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
