Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
hälsning på Antonia: »Om mormor tillåter, vill jag
gärna läsa högt för mormor i e. m. Jag tror Agda skulle
ha godt af att få röra sig litet.»
»Kära barn, för all del. Ja, herre Gud, att man
skall vara gammal och behöfva lefva de sina till last»,
sade den gamla, stucken, i det dottern aflöste Agda och
tog moderns arm.
Det gick en liten ryckning öfver fru Bolins känsliga
ansikte.
»Mamma vet, hur det skär i mig att höra mamma
säga så», sade hon, i det de gingo in tillsammans.
Agda sprang emellertid och klädde på sig och var
snart ute igen; en liten Ireftig kort storjacka, stor,
djärft gumpande turnyr, fdthatt med en tuppfjäder och
hvitt flor. Antonia såg på henne med en beklämd känsla
af sin egen torftighet vid sidan af denna käcka elegans.
De måste in på apoteket i förbifarten. Agda skulle
lemna in ett recept för mormor, ett som icke hennes far
skrifvit, ty fru Meijermann visade alltid ett sådant miss-
troende till sin mågs ordinationer och hade sin egen lä-
kare på annat håll, med hvilken hon korresponderade
om sina krämpor.
Apotekaren var den ende ungherre i hela staden,
liksom Antonia hittils varit den enda unga flickan. Men
detta hade dock icke ledt till något närmande mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
