Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
gonsin tala därom med någon — och att vara vänlig
och till och med öm mot denne man, som hon dock
oftast var ! Antonia begynte plötsligt att i henne se en
verklig hjältinna och martyr och hon längtade efter att
få omfamna henne. Men samtidigt uppstod i hennes
sinne en dunkel känsla af att hon, som hittills kännt sitt
lif så tomt och meningslöst, hade en mission att lefva
för. Hur det skulle gå till visste hon icke — men hon
måste, hon måste rädda denna far, om hon också skulle
sätta till sitt eget lif därpå.
Sedan ståndspersonernas manliga medlemmar för-
svunnit i sina familjers sköte och bondkärran skramlat
bort med det besked att doktorn ej mådde bra och ej
kunde komma förr än i morgon, blef det dödstyst i den
lilla staden. De små trähusen, gula, röda, gröna eller
rosenfärgade med sina hvita fönsterposter vid de breda,
delvis gräsbevuxna gatorna, trädgårdarna med sina krat-
tade gångar, de trädbevuxna sluttningarna nedemot den
lugna kanalen, fälten med sin ljust grönskande höstsäd
— allt gaf ett intryck af en sådan idyllisk ro, en sådan
oberördhet af världens ällan, att en resande, som en
dylik natt farit härigenom — i fall någonsin en resande
fore igenom här — säkerligen skulle utropat: »hvilket
fridens hemvist ! »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
