Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
i hans sinne. Hon älskade honom, och det var därför
hon var så förändrad. Men han förstod icke. samman-
hanget mellan det ena och det andra, det gick rundt för
honom, alla hans begrepp voro kastade huller om buller
som af en våldsam stöt.
Han satte sig ned på en sten, tog hufvudet mellan
sina händer och försökte samla sina tankar. I mörkret
skymtade dock som ett aflägset ljus, och han försökte
samla alla sina själskrafter på att hålla detta i sigte,
icke förlora det ett ögonblick för att kanske förlora
det för alltid.
Så mindes han, — det var en gång, under ett af
deras samtal denna sommar, som hon hade sagt, i livad
sammanhang påminde han sig icke nu:
»Jaar undrar, när människorna skola komma så
långt att kärlek blir det samma som frihet?»
Han upprepade dessa ord gång på gång, — så såg
han hennes ansigte framför sig, såsom det varit, då hon
sade dem, och då förstod han på en gång, plötsligt och
fullständigt.
Hon älskade honom och det var därför hon funnit
kraft att återvinna sig själf sådan hon var, innan lifvet
förstört henne. I denna sena kärlek hade hennes ung-
dom, hennes stolthet och spänstighet åter vaknat upp,
och det var detta, hennes eget, verkliga jag, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
