Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
taga en pekuniär ersättning för sina tjenster, och dok-
torn hade, artigt men mycket, bestämdt, afböjdt det.
Hon visste icke hvarför, men hon stod i denna sak af-
gjordt på doktorns sida. Det föreföll henne profane-
rande att göra detta till en penningefråga. Hon hade en
instinktlik förnimmelse af, att hennes skuld aldrig kun-
de betalas genom en tredjemans inblandning — icke
ens när denne tredje man var hennes egen far. Hon
kände, att slutuppgörelsen måste försiggå mellan de
båda kontrahenterna sjelfve — och hon anade, att denna
slutuppgörelse just var lyckan, som väntade henne på
andra sidan skilsmessan ; men denna aning hade aldrig
ens tagit en tankes form, fastän det i sjelfva verket fans
ett konkret faktum, som pekade dithän.
Det hände sig en gång under en af deras dagliga
promenader, att hennes portmonnä föll till marken.
Han böjde sig ner och tog upp den. Men med sin van-
liga nyfikenhet, också i småsaker — en nyfikenhet,
som dock aldrig blef närgången, aldrig förlorade sin
karaktär af en älskvärd, gratiös förtrolighet — åter-
lemnade han den icke strax. Han såg på henne med ett
skälmskt uttryck i sina blåa ögon: »Nu ska’ vi se efter,
livad ni har i den», sade han. »Det är alltid intressant
att få kasta en blick i en ung flickas portmonnä. Der
fins vanligen allt möjligt kontraband.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
