Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
nu sett på henne, så skulle han ej behöll sakna det där
lilla leendet i munvinklarna.
Men baronen såg med en blick nedåt djupt in i den nya
tidens depravation och talade med hånfull lenhet i tonen :
»Hvilka tider! Hvilken utsökt grannlagenhet! Alla
människor ha naturligtvis läst alla href, man gjort värl-
den det nöjet att skrifva!»
»Så högt uppsatt som pappa är...», började frö-
ken i den mest oskyldiga ton-,
»Nå! Jag kan svara för mina ord liksom för mina
handlingar», sade baronen med lugn höghet.
Ilan satte lorgnetten på dess plats, vecklade ut pap-
peret — ett gammalt tunnt, stort brefark — och bör-
jade läsa den något bleknade skriften.
»Det är till Kasimir — herre gud, salig Kasimir,
min knäkamrat från gardet.»
Hans blick genom lorgnetten gled hastigt utefter
rad efter rad — » Allticl högeligen amusant att höra
dig berätta om dina petites affaires...» Han tycktes
bli en smula orolig, satte sig högre upp i stolen, läste
sakta. En hastig blick upp till fröken Beat-Julie, som
nu blifvit orolig igen, där hon stod och sökte se salongs-
intresserad ut. Så vände han bladet — och så med ens
kramade han i hop brefvet till en boll och stod, lång och
imponerande, eldröd i hela ansiktet, framför sin dotter.
Beat-Julie väntade en domedag. Hon visste inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
