Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
motvilligt och söker upp en förhårdnad på sin vänstra
armbåge, som intresserar honom mera än alla den from-
ma pilgrimens lidanden. Men mors låga röst är ett be-
hagligt ackompagnemang till behagliga tankar, ban läm-
nar pilgrimmen hjärtlöst i röfvarhänder och beger sig
själf ut i höstluften, bara några tiotal steg från gården
emedan han ofrivilligt vet med sig, att han gör sin mor
ledsen. Där står han nu i inbillningen med sina nya
jaktstöflar och vågar icke gå längre.
Tätt ofvanför sängen hänger hans nya dubbelbössa
och sträcker sin blankpolerade kolf med mattare trä-
skulpturer lockande ned mot honom. Hans magra hän-
der famla på täcket, och plötsligt för han dem upp mot
bössan och ger kolfven i smyg en blyg smekning, som
lians mor icke observerar. Omkring bössan hänger hela
hans jaktattiralj ; patrongördel och jaktväska.
Medan ’mor följer med pilgrimmen utför Jordans
floddal, arrangerar Evert jaktparti, och när den fromme
mannen i kåpan slutligen knäböjer vid frälsarens graf,
har Evert lekt, att hundarna kommit haren på spåren.
Mor läser högt pilgrimens vackra bön, och Evert spän-
ner hanen på sin bössa i vild mordlust. Slutligen läg-
ger mor med en suck boken ifrån sig, och Evert måste
hålla inne sin ifver så länge hon torkar febersvetten ur
hans panna. Sedan går hon ut till sina göromål med
en öm blick på sin son och en uppmaning till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
