Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 —
»Jo jo,» sade han hastigt. »Jag ville bara
säga, att det är just det jag vill akta mig för.»
Han sprang med häftiga steg uppför trap-
pan till sitt rum. Och när han fått ljuset tändt,
satt han länge med klappande hjärta och bul-
tande tinningar och undrade öfver, hvad som
egentligen hade skett. Hvarför hade han blifvit
så häftig emot modéra? Och hvad ville allt
detta säga?
Men så kom han att tänka på Simonson,
och någonting liknande vrede vaknade inom
honom. Jo, han hade blifvit förändrad. Eller
är det kanske bara jag, som ser honom i ett nytt
ljus? tänkte Ernst Hallin. Han talar ju med en
annan röst än för ett år sedan. Och han ser
ut som om han lagt sig till med mask. Så
slätt han kammar sig numera, så högtidligt han
är klädd, och så nedlåtande han talar mot frun-
timmerna.
Ernst kunde ej låta bli att skratta. Men
skrattet försvann igen.
»Han är bestämdt ingen uppriktig männi-
ska,» tänkte han. Men han blygdes samtidigt
för sin misstanke.
Inom honom jäste det och sjöd, som om
hela hans väsen varit försatt i vågsvall. Han
slog upp fönstret och andades in den friska luf-
ten. Det var mörkt därute. Men det kändes
så skönt. Det kändes som hälsa för sjuka lun-
gor, som bot mot förskämd luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
