Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2Ö3 —
Ty detta var visserligen guds finger. Alla
kunde se hans vilja och förstå hans mening i
detta.
Döfvande, tryckande låg värmen öfver kyr-
kan. Långsamt släpade sig gudstjänsten fram,
tills predikan skulle börja. Lika långsamt gick
predikan, och lika trögt ljödo salmerna efteråt
genom det låghvälfda rummet. Här och där
nickade ett hufvud af sömn, en och annan låg
framstupa i bänken med ansigtet mot händerna,
s°m hvilade på bänkens kant.
Före hela gudstjänstens slut aflägsnade sig
mgen. Men när salmens sista slutackord dött
kort, reste sig alla småningom från sina platser,
rätade i stillhet på sina lemmar och stannade i
bänkarna, väntande, att herskapet skulle gå ut
först. Sedan tömdes kyrkan, dörrarna slöto sig,
°ch klockaren gick hem till sig med de stora
gycklarna dinglande i handen.
På stigar och vägar gingo skaror af still-
samma människor åt olika håll hem genom den
söndagstysta trakten.
I prostgården sutto herrarna igen på sina
platser i förmaket och väntade på middagen.
Ute på gården sofvo hundarna.
»Det blir godt att få hjälp med arbetet,»
sade prosten till Ernst. »Här fins en tacksam
jordmån. »
Prosten snöt sig och hostade.
»Ingen upprorisk anda, gud vare lof. En
tacksam jordmån. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
